Tänk att det gått fyra år sedan den här lille prinsen föddes. Fyra år sedan jag satt i soffan där på Katarina bangata, med försommarsolen som letade sig in genom fönstren, och kände lycka starkare än någonsin tidigare. Så lättad över att graviditeten var över och att förlossning nummer två varit en walk in the park jämfört med den första. Absorberad av min lille son, så fin, så fin. Och min dotter, plötsligt så stor och duktig. Och min man - vår familj. Så komplett. Den där stunden har jag kapslat in i bomull i mitt hjärta för att plocka fram när det viner.
Världens finaste kille. Så mjuk, så kärleksfull, så klurig och smart. Samtidigt så ofattbart envis och med ett humör som räcker för en hel armé. Han gör mig galen av frustration som ingen annan. Men han kramar också om mig och viskar kärleksbetygelser i mitt öra som ingen annan.
Lillunge - jag älskar dig!
(Påbörjade detta inlägg på födelsedagen den 11/6 men det tog visst en månad att åstadkomma publicering :-))
