SURPRISE!

Här är jag, alive and kicking!

Så här ett år efter att vi köpte huset är det hög tid att blåsa liv i bloggandet och inleda med en liten update vad gäller renoveringen och (förorts-)livet. Vi har sedan mitt senaste inlägg varit med om inskolningar på nya förskolan och skolan, ett (näst intill färdigt) köksbygge, byte av fönster och radiatorer, montering av lamellgardiner och rullgardiner, ett inbrott, en jobb-befordran (min!) och massor av nya trevliga bekantskaper i form av barnens kompisar, deras föräldrar och våra nya grannar.

Sommaren var lång, varm och härlig och poolen nyttjades nog som aldrig förr. Vi var bland annat på Österlen och hade det fabulöst hos J´s bror och hans fina familj, sen kom hösten och med den min nya tjänst och det var buller och brak och en droppe från att rinna över men ungefär nu börjar jag kunna sortera i allt nytt och kanske, kanske känns det under kontroll innan året är slut.

Det blev ingen barnfri vuxenweekend till världsmetropol för att fira J´s och min femtonårsdag i oktober utan det blev hålögt sippande på ett glas bubbel hemma i soffan och det är väl gott så och vad vi orkade med just då men jag drömmer fortfarande om London och New York och Palma och Karibien och en sjätte växel och högvinsten på Lotto :).

I närtid ska alltså köket färdigställas och sedan är det byggpaus resten av året medan vi funderar på hur vårt nya badrum ska se ut. Sen under vintern/våren är det tänkt att det ska byggas och därefter hallen som ska dubblas och sannolikt en omdränering framåt försommarn.


Hoppas jag inte förlorat er alla utan att ni har lust att hänga med här på bloggen! Kram!

Älskade fyraåring

Tänk att det gått fyra år sedan den här lille prinsen föddes. Fyra år sedan jag satt i soffan där på Katarina bangata, med försommarsolen som letade sig in genom fönstren, och kände lycka starkare än någonsin tidigare. Så lättad över att graviditeten var över och att förlossning nummer två varit en walk in the park jämfört med den första. Absorberad av min lille son, så fin, så fin. Och min dotter, plötsligt så stor och duktig. Och min man - vår familj. Så komplett. Den där stunden har jag kapslat in i bomull i mitt hjärta för att plocka fram när det viner.

Världens finaste kille. Så mjuk, så kärleksfull, så klurig och smart. Samtidigt så ofattbart envis och med ett humör som räcker för en hel armé. Han gör mig galen av frustration som ingen annan. Men han kramar också om mig och viskar kärleksbetygelser i mitt öra som ingen annan.

Lillunge - jag älskar dig!

(Påbörjade detta inlägg på födelsedagen den 11/6 men det tog visst en månad att åstadkomma publicering :-))

From russia with love

Vad är grejen med att varenda ryss tycktes vilja föreviga sin Kretavistelse på det här viset? Alternativt kråmandes i havsbrynet insmord i sand...

Sol, vind och vatten...

Fem gånger i mitt liv har jag varit på charter. Efter fyra av dem har jag sagt ALDRIG MER med eftertryck. Efter den femte säger jag VI HAR HAFT DET UNDERBART, JAG KAN VERKLIGEN REKOMMENDERA!

Jag är en någorlunda äventyrslysten person med passion för att resa. Jag gillar att känna att jag lever - inte alls på någon Renata Chlumska-nivå - men ändå. Jag gillar också att inbilla mig att jag inte ännu har drunknat i medelsvensson-träsket (gud förbjude ;-)). Jag har åkt airboat genom Everglades, ridit över Pyrenéerna, dykt i Röda havet, gått vilse i kåkstäder i Bangkok, klättrat inne i pyramiderna i Giza, suttit hukad i buss genom Jerusalem med tegelstenar farande genom rutorna, rejvat i Brixton (inte igår, nej), åkt safari på Sri Lanka, stött på björn i Yosemite, galopperat över stränderna i Cornwall und so weiter. Dessa upplevelser har gett mig så otroligt mycket. Charter har liksom inte hört till förstahandsvalen, utan även efter att jag fått barn har jag försökt hitta resor som bjudit på spännande upplevelser för både liten och stor.

Efter vår fantastiska Miami-resa i fjol var vi fullt inställda på en repris även denna vår. Det är dock inte gjort i en handvändning att hitta det ultimata airbnb-boendet som passar för alla familjemedlemmar mellan 3-38 år, boka prisvärda flygstolar med max ett byte och vettiga flygtider, hyra bil osv osv. Och den här våren har varit tung för oss. Utöver flytten och allt vad den inneburit har det inte varit vår sorgfriaste period i livet av olika skäl. Så resebokningen blev lite av ett ok som hängde över oss i kombination med allt annat som skulle hanteras där i januari-mars. Miamiplanerna kändes mer ångestfyllda än lustfyllda sorgligt nog - tills vi en dag kläckte idén att skippa dem och istället vidta en totalt okomplicerad kortare tripp med fullt barnfokus i vår, och sedan något lite mer vuxenorienterat utan barnen i höst.

Sagt och gjort, i ett nafs hade vi bokat en chartervecka i mitten av maj till rekommenderat Ving-hotell på Kreta. Eftersom det nu var fullt barnfokus som gällde gick vi all in och bokade barnfamiljssvit med extra allt - av typen HEMBESÖK av Ving-maskotarna Lollo och Bernie och dylikt. Till ett skamligt bra pris eftersom det är försäsong i maj.

Vi fick en toppenvecka. Mycket på grund av att förväntningarna var de rätta. Det var sol, bad och vila på agendan. Glada barn är lika med glada föräldrar och så vidare. Kombinationen av att barnen blivit äldre och att anläggningen var optimalt planerad gjorde att vi alla fyra kunde slappa och ha det bra - samtidigt. Inte längre punktmarkering av varsitt barn. Medtagna böcker blev lästa. Stella lärde sig simma. Och barnen lekte så himla fint med varandra - lycka!

Kreta visade sig från sin vackraste sida med underbart klimat, lagom mycket (lite) folk, grönt och prunkande. Dag tre var det J och inte jag som kom med förslaget att vi nog ändå skulle hitta på något, så vi hyrde bil och drog ut på serpentinvägarna över bergen, bjöds på frukt och klappade hundvalpar i de små bedagade byarna, drog in doften av timjan på en bergstopp, svalkade oss (och kurerade åksjukan) i skuggan av olivlundar och badade vid palmstranden i Vai.

Nu är vi hemma igen, lite piggare och mycket gladare. Och eventuellt med huvudet långt under ytan i det där träsket...

My secret garden

Tillbaka! Ingen idé att komma med ursäkter - utan kan bara krasst konstatera att bloggandet underlättas av att barnen spenderar helgen hos min mamma. Underbara ungar. Saknar dem så det värker i hjärtat efter bara ett par timmar. Men BEHÖVER verkligen den här barnfria helgen - så mycket som ligger på hög, sådant behov av vuxentid och vila.

Efter att ha kört Nyköping t.o.r för att lämna barnen i förmiddags satt jag läääänge i en brassestol på vår veranda och njöt av att känna solen värma mot ansiktet. Sedan letade jag igenom halva källaren, hittade till sist kameran och gav mig ut på en liten exkursion i vår underbara, rent av magiska trädgård - häng med!

(och jag inser att det kanske är skitjobbigt med typ tusen bilder i detta inlägg - men jag är såååå föräääälskad)

Hopp om livet

Förlåt! Känns ju helruttet att starta en blogg och sedan lämna den vind för våg i en hel månad. Men februari alltså... jag HATAR februari. Går in i survival-mode och orkar med nöd och näppe ta mig upp, till jobbet och hem igen. Addera till det att bo i renoveringskaos, ha en mil enkel resa till barnens dagis, arbetstopp på jobbet, samt en extremt känslig son som inte tagit det här med förändringen så himla bra direkt. Plus cirka 0 soltimmar. Phu.

Men idag! Lördag, mars, 14 grader och sol, blommande krokusar i trädgården, långpromenad utmed sjön och glada barn. Bra skit (nåväl, undantaget sonens MAJOR breakdown i kassalinjen på lokala ICA'n - "hej nya grannskap, här kommer vi!"-känslan just då hade jag ju kunnat klara mig utan).

Och vad har då hänt i huset sen senast? Inte så mycket i ärlighetens namn för sambon har mått ungefär som jag. Vi har inte varit det energiskaste teamet direkt. Så fyra säsonger av Sons of Anarchy på lika många veckor har nog varit precis vad vi behövt. Samt att spendera helgerna med familj och vänner, många har velat komma förbi på husesyn vilket har varit väldigt trevligt.

Vi har dock möblerat någorlunda, tv:n sitter på plats och i vårt sovrum byggs det på garderobsväggen. Ambitionen är att få den klar denna helg eller senast nästa. Däremot har vi inte fått ändan ur vad gäller beställning av nya fönster och element. Vi har varit och kikat på lite olika fönsterleverantörers utbud, men det är svårt. Vårt hus är ju utbyggt under tre olika årtionden så det är en salig blandning av fönstertyper här idag. Vi vill få det så enhetlig som möjligt men ändå gärna klassiska och tidstypiska detaljer. Nu har vi nog i alla fall landat i att vi ska ha tvåluftsfönster med mittstolpe och kromhakar, dvs fyriotals-stil. Det innebär att de större kvadratiska vridfönstren i Stellas rum (femtiotal) ersätts och därmed får hennes rum lite annan karaktär än idag. Ett annat dilemma är att vi också redan nu måste komma fram till hur det ska se ut med fönstren i vårt blivande badrum (nuvarande köket) och det kräver ganska mycket tankemöda - därav dröjsmålet.

Elementens dröjsmål beror på lat alternativt glömsk rörmokare.

Härlig promenad i förmiddags - Stella tog cykeln.

J kämpar med vår garderobsvägg. Vi återanvänder garderoberna från blivande köket.

Älvsjöbor!

Nu är vi så äntligen på plats, hela familjen. Jag försöker erinra mig veckan som gått men den är bara ett töcken av packning, städning, flytt, jobbdeadlines, mäklarmöten, tårfyllda farväl och de logistiska utmaningarna i att dela sitt hem med hantverkare kl 07-17. Nätter då termometern i sovrummet visade 12 grader och vi kurade ihop oss som möss under snön. Saknaden efter barnen. Allt höljt i en slöja av tjockt, vitt byggdamm. Men "det är härligt med hus!" som min kära vän Fröken Blund lät meddela nån stans på vägen :-).

Det är bra för mina nerver att ha kommit till avslut med lägenheten, att inte längre ha ett ben i vardera lägret. Och barnen har verkligen imponerat. Inget gnäll över att det är kallt, spartanskt och det mesta i kartonger - bara sann glädje över huset och allt det nya. En väldig lättnad! Fullt fokus framåt (även om det är grymt frustrerande att inte kunna göra klart allt på studs och köpa nya möbler nu, nu, nu).

GOLVEN är för övrigt fina. När jag först fick se dem drabbades jag av den stora "vad har jag gjort"-skälvan, de var ju så ljusa! Men nu efter några dagar känns de riktigt bra. Bilder kommer.

Första natten i huset....

....blev lite kyligare än beräknat! Brrrr...

Det är då som det stora vemodet rullar in...

Om två dagar går flyttlasset, men det stora vemodet har redan rullat in. Jag hinner inte ta farväl som jag hade önskat, varken av lägenheten, kvarteren eller grannarna. Det är ett hysteriskt tempo både med renoveringen, packningen och på jobbet. Har jag ett par-tre vakna timmar per dygn när jag inte måste släcka bränder så är det allt.

I fredags efter jobbet körde vi barnen till mina föräldrar och sedan har vi slitit som djur.  Packat i tolv timmar både lördag och söndag, för att klockan 21 stupa ner i soffan och unna oss ett par avsnitt Sons of Anarchy.

Har länge gått och ruvat på tanken att jag måste skriva ett hyllningsinlägg till denna lägenhet och tiden vi haft i underbara "sofo". En epok är över - som grannen sa när vi var där på middag förra lördagen - och så känns det verkligen. De mest händelserika fem åren i mitt liv, med de högsta topparna och de djupaste dalarna, har utspelat sig mot dessa kulisser. Men jag vill göra det inlägget rättvisa, och då behöver jag tid. Tid som inte finns just precis nu, men snart. Återkommer.

Jag saknar för övrigt barnen så det värker, vi har aldrig varit ifrån dem så här länge (en hel vecka kommer det bli). Men de har det fint hos mina föräldrar. I fredags lämnade de en lägenhet som såg ut om den alltid sett ut och på fredag kommer de "hem" till ett helt nytt hus. Känns som bäddat för känslostormar, hoppas de tar det bra. De har nyfiket följt packprocessen via Skype en stund varje kväll.

Avrundar detta stressade inlägg med en liten bild från Jespers "organisering" av källarförrådet!

Fin låt som jag snott min rubrik ur. Rejäl åttiotalsfeeling. Den här spelade pappa ofta på högsta volym i bilen när vi var ute och körde.

Wehooo så fint det blir!

Hej från vab-land! Lilleman går in på femte dagen med feber här och den tycks inte vilja ge sig, 39,5 hade han nu på morgonen stackarn. Men med sjukan har det konstigt nog kommit ett väldigt mysigt och gosigt humör på köpet så jag klagar inte.

Efter lite rensande bland gamla foton har jag nu frigjort tillräckligt mycket utrymme på hårddisken för att kunna visa golven och lite annat som hänt i huset på sistone. Just nu samsas golvläggare och tre hantverkare om ytan och det går fort, fort, fort!

Fiskben i hela vardagsrummet

Listband och fris, här i vardagsrummet vid öppna spisen.

I hörnen blir det så här. Just nu är parketten ganska smutsig men efter slipning blir den spotless.

Det blir fantastiskt fint, och jag är så lättad över att det var rätt val att satsa lite extra här. Parketten är ju ännu trären (tänk om man kunde få behålla den så utan att den sög åt sig precis all smuts!), så närmsta dagarna återstår slipning och ytbehandling. Vi kommer på golvläggarnas inrådan att använda oss av Pallmans vitpigmenterade hårdvaxolja. Den ser lite gul ut på produktbilden men Jesper har bedyrat att så inte var fallet med det prov han sett. Tror ändå att jag också måste få kika på det först för att känna mig lugn...

Annars ägnar jag mig åt något så upphetsande som strömbrytare och eluttag. Roligare kan man verkligen ha det! Ville ju ha de tidstypiska från Byggfabriken men det funkade inte då de krävde dubbla dosor vilket inte är förberett. Så nu tänker jag diskret och stramt istället. Är inne på Malmberg Inex i vitt. J föredrar Schneider Exxact. Men allt ser ju typ likadant ut så det kvittar nog egentligen... I-landsproblem.

Minns ni det decentrerade fönstret? Borta! Och förberett för ett nytt på rätt plats.

Här ska TV:n sitta så småningom, gipsat och spacklat nu.

Här ska det bli en garderobsvägg i vårt blivande sovrum.

Vi återanvänder skåpsdörrarna från det sovrum som ska bli kök. Här är J´s skiss.
Dörrarna kommer att lackas vita och originalbeslagen behåller vi.

79 GB som ställer till det

Vänner. Jag vill verkligen verkligen visa er en radda bilder på vårt golv som blir så fint. Men det finns just för tillfället ett litet problem - nämligen att det inte går att knöka in minsta kilobyte till på min lilla laptop. Anledningen är sannolikt de 79 gig foton som redan ligger och jäser här. Jag behöver min kära sambo till hjälp eftersom de synkas med Skydrive och Dropbox och fan och hans moster, men sambon prioriterar hela tiden annat. Som att åka till huset även kväll till exempel. Och det är nog bäst eftersom det går så fasligt fort där nu att misstagen tycks avlösa varandra.

Under tiden kan jag i alla fall tala om att IKEA är på väg att släppa en finfin limiterad kollektion - Bråkig - som tagits fram i samarbete med det danska formgivarkollektivet ArtRebels. Jag tänker mig minst en stol till minst ett barnrum, och säkert en kudde också och kanske en en hel massa lådor och sannolikt kopparfärgade bordsben. Vi får väl se hur det känns IRL.

BRÅKIG. Pressbilder från Ikea

Sörmland tur och retur

Förlåt för uteblivet bloggande senaste veckan. Det är smått paniskt med husrenoveringen för tillfället, J är där varje ledig stund och jag har haft fullt upp med barnen och vardagen. Vi (J exkluderad) företog dessutom en liten tripp hem till min mamma i Östra Vingåker över helgen som var.

Vi vågade oss på tåget barnen och jag. Vi är vanligtvis en väldigt bilburen familj så det var stort - första gången för Albin och andra för Stella. Min puls var halvhög när jag släpade väskor och två barn sträckan "dagis - bussen - centralen i rusning - tåget" i fredags eftermiddag men det gick klart över förväntan. Mina små bustroll vet tack och lov att skärpa till sig och faktiskt göra precis som jag säger i vissa (extremt sällsynta) lägen.

Resan på en dryg timme var alldeles lagom lång för oss tågamatörer (nästa gång kan jag ju kanske ta med papper och kritor!? NÅGON leksak!?), och vid sjutiden på kvällen kunde vi så pusta ut framför en sprakande vedspis hemma hos mamsen och hennes man.

Till barnens ENORMA lycka vaknade vi upp till ett riktigt vinterlandskap på lördagen, och hann med snölek, pulkaåkning, ridlektion i närbeläget stall OCH den obligatoriska svängen om Vingåker Factory Outlet. Kul för både liten och stor med andra ord! Det slår mig alltid hur nära, tillgängligt och enkelt allt är i mindre städer. Men jag vet ju att småstadslivet i längden inte är något för mig, jag blir alldeles för rastlös. Måste känna att jag är en del av något STÖRRE liksom. Men jag njuter för fullt under dessa kortare vistelser. Och av min underbara mamma som leker rollekar i timtal, tar morgonpassen och involverar barnen i allt från matlagning och bak till skrapande av bilrutor - så ovärderlig!

På söndagen hälsade vi på min vän och fd kollega Lisa med familj inne i Katrineholm. De är riktiga renoveringsgurus vid det här laget och har ett hus från samma tidsepok som vårt så det är alltid lika kul och lärorikt att ta del av deras tankar och erfarenheter. Lisa är också ett fullblodsproffs i köket så det bjöds på supergod lunch och fika. Tack och bock!

Hemresan gick också smidigt men åh vad jag önskat mig några extra lediga dagar. Den iskalla genomgrå måndagen som följde på denna härliga helg kom som en riktig käftsmäll med sitt fullspäckade schema. Det känns lite tungt just nu.

Två små tågresenärer

Knatteridning på Vårnäs ridskola

Där finns hästar av alla de slag!

Mormors hjälpredor i köket

Snölycka!

Mormors hjälpredor skrapar och borstar av bilen

En gofika med morfar hanns också med