Nu är det ganska exakt en månad kvar tills flyttlasset ska gå. Mitt i mörkaste vargavinter. Emellanåt får jag andnöd. Undrar hur sjutton vi tänkte, hur vi ska orka, om vi ska gilla, om barnen får nya kompisar, om förskola och skola ska hålla måttet, om vännerna tar sig ut för att hälsa på, om jag kommer att dö av abstinens efter våra käraste grannar eller rent av bristen på nymalt kaffe och ljumma surdegslimpor från Urban deli på helgmorgnarna.
Jag förvånar mig själv. Inför tidigare flyttar har jag bara sett framåt, jag har varit redo, klivit ut genom dörren och in i det nya. Så är det inte riktigt denna gång. Familjen har däremot vuxit ur kvadratmetrarna, och Stella börjar nollan om ett halvår. Jag ser så klart också massor av fördelar med flytten till hus, men jag har älskat åren i denna lägenhet - så mycket minnen. Mer om det en annan gång.
Jag hoppas av hela min själ att det här blir allt vi hoppas på, att Herrängen levererar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du skriver till mig!